Det sprider sig…

Sen vi började med den här sidan tycks livet enbart handla om korv. Eller kanske inte enbart, men helt plötsligt dyker det upp överallt.

För det första verkar det vara korv i all mat nu för tiden – inte mig emot. För det andra talar folk om när de äter korv – och det verkar nästan vara det enda de gör. Sms, mms, diskreta små viskningar – jag gillar’t.

Så nu får vi bara hoppas på att sommaren fortsätter att bjuda på korv – ni tänker väl hänga på…?

Säga nej till korv?!

Ryktet har nått de östra delarna av korvstaden att vissa i redaktionen TACKADE NEJ till korv i helgen. På det dåliga sättet, alltså. (För att han var för mätt – så går det när man bantar…)

Vi måste förstås klargöra att sånt här beteende inte är godtagbart och att korvandet kommer att få dubblas kommande helg.

Grattis! Det blev ett korv-barn!

Det är något speciellt med att döpa sitt barn till Dennis. Ytligt sett är det förstås ett helt normalt namn på en pojke, men för oss korvälskare slår det an en alldeles speciell sträng och det är inte utan att jag blir lite rörd, även om jag vet att namnvalet antagligen inte alls har något med korv att göra.

Välkommen till världen Dennis!

Det är ju enkelt att lista ut vad ungens favoriträtt blir i alla fall.

Bevingade korvord

Min mycket vise vän Stefan yttrade en gång att jag borde ”lukta på korven först”. Jag tycker att det är tillämpligt i de flesta sammanhangen och har det lite som mantra numera. Man kan ju undra om det sagts lika klipska saker om korv lite varstans i världen.

Akut aromatbrist!

Döm om min förvåning när jag härom veckan på onsdagsförmiddagen skulle avnjuta en korvmacka hos Prins Korv – och aromaten lös med sin frånvaro i detta till synes normala svenska hem. Det tycks råda en akut aromatbrist i centrala Göteborg och allmänheten uppmanas att samla alla sina aromatresurser och förflytta dem exempelvis till Masthugget, så att nästa falukorvsmacka inte kommer att vara lika naken och smaklös!

Vad gör man egentligen när man korvar sig?

Varför heter det att något korvar sig? Ser det ut som korv? Känns det som korv? Beter det sig som korv? Jag vet inte, men den korv jag äter brukar väldigt sällan vara skrynklig. Eller knölig. Eller besvärlig.

Och varför ska det ha en negativ klang? Allt som har med korv att göra borde ju vara positivt. Finns det någon annan mat som blir lika förtalad? ”Nej, jag gillar inte den här kjolen, den är alldeles gurkig runt midjan!” Ingen förklaring kan jag hitta på eländet heller. Det är säkert någon gammal korvmotståndare som bestämt sig för att det ska vara något negativt. Ungefär som korvstoppning. I min värld är det något oerhört positivt. Fast det kanske är korvstoppning på det bra sättet, vad vet jag?

Vi älskar korv!

Vi älskar korv! Det är obestridligen så. Normala människor kanske tycker om korv eller kan tänka sig att äta korv, men för oss är det mycket värre än så. För oss vore en värld utan korv otänkbar.

Det är inte så att vi går runt dagarna i ända och proppar i oss korv. Vissa av oss kanske skulle göra det om vi bara kunde, men även när det gäller korv finns en ände (två faktiskt) på hur långt det får gå. Men ändå. Utan korv vore världen mycket fattigare. Våra måltider vore tråkigare. Utan korv vore allt sämre! Därför, kära läsare, ger vi dig alltomkorv.se. Just idag bara en blogg, men snart, mycket snart, en hel värld av information där allt är relaterat till korv.

Välkommen!

Hur mycket korv äter man i sitt liv?

Jag och den långe mannen hade en diskussion om hur mycket korv man äter i sitt liv. Han hävdar att det bara är längden som räknas, att vi bara ska tänka i centimeter (eller decimeter i hans fall – även om det gäller falukorv), medan jag hävdar att det är massan som gör det. Är en decimeter kokkorv lika mycket värd som en decimeter falukorv?

Hur ska man räkna – är det längd eller massa som bör räknas? Och hur mycket korv får man egentligen i sig på ett liv?